Bygdegården Skoskumsgården historia och tillkomst
Under sommaren och hösten 1998 skedde tre villabränder och en mindre skogsbrand i Svarvareskogen. De boende i Skummeslöv började känna sig otrygga och hade svårt att sova. Då startade några äldre herrar spontant en bevakningsgrupp. Polisens utredning av bränderna visade på att det var ett antal ungdomar i 13–16 års åldern som låg bakom bränderna.
Under tiden samlades kommunen tillsammans med polisen, socialen, kultur och fritidsförvaltningen samt andra inbjudna organisationer och föreningar som hörsammat inbjudan, till en ”brainstorming” på Skummeslövsgården. Experter från Örebro, som hade erfarenhet från liknande problem delade med sig av dessa, och hur de hade löst problemen. Den samlade gruppen om ca 20 personer listade ner alla problemen för att sedan hitta lösningar på problemen. Under mötet framkom det att det bara var Skottorp och Skummeslövsstrands ungdomar i hela kommunen som inte hade någonstans att vara på sin fritid.
En grupp bildades, som fick i uppgift att finna en plats där helst, både ungdomar och vuxna kunde tillbringa sin fritid. Det söktes både bland ödehus, golfbanans kontorsbarack samt planerades för nybyggnation på industritomterna vid Sandwich fabriken.
Slutligen lyckades man upprätta ett avtal mellan Laholms kommun och ägaren till Eko campingen, Göran Svensson. Göran avsade sig nyttjanderätten till ödegården på campingen till Laholms kommun i 25 år. Ödegården bestod av två logar och ett stall.
Ett antal vuxna visade intresse att hjälpa till och ett flertal möten hölls. Förslaget om att riva det mesta och bygga nytt med hjälp av statliga medel från Boverket och stöd från kommunen tog fart. Efter ytterligare några möten med Kultur och Fritidsförvaltningen beslöts att kommunen skulle göra en förstudie med hjälp av en utomstående konsult.
I december 2001, under tiden som förstudien pågick, bildade några intresserade Bygdegårdsföreningen Skoskumsgården. Detta för att hinna med att få in en ansökan om statligt bidrag innan årsskiftet. Till ansökan bifogades byggnadsritningar och kostnadsberäkning. Vid noggrann genomgång av ritningarna ansåg föreningen att första utkastet inte var lämpligt, bl. a beroende på att konsulten ritat in ungdomslokalen på övervåningen och endast med ytterväggar och uppdragna rör för värme mm. Dessutom hade han missat att en samlingslokal måste ha en handikapphiss, vilket skulle öka kostnaderna med cirka 125 000 kronor. Vi ville givetvis ha en färdig samlingslokal för ungdomarna då det ju var detta som var det primära. Konsulten fick i uppdrag att ta fram ett nytt förslag samt att kostnadsberäkna det.
I de nya förslaget ökade kostnaden betydligt, från cirka 1 350 000 kronor till 1 875 000 kronor. Nästa problem blev den mot stallet tvärställda logen, som vi absolut ville bli av med. Efter några besök på Bygglovsavdelningen fick vi till slut rivningstillstånd för logen, medan inget gick att göra åt det gamla stallet som exteriört vad K-märkt. Föreningen beslutade att vi själva skulle gjuta golvet för att hålla nere kostnaderna.
Nu följde en period med att sända ut 19 inbjudningar till olika entreprenörer. Samtidigt skickades det ut ”tiggarbrev” till bl. a Allmänna arvsfonden, alla banker i närområdet, större företag, stiftelser, Svenska spel och ATG med flera, utan att få en enda krona i bidrag.
Problemet var nu att det fattades 638 000 kronor för att vi skulle kunna starta byggnationen. Vi hade fått ett löfte om 935 000 kronor av Boverket (50%), under förutsättning att kommunen stod för 30% och att föreningen fick låna 20% med kommunal garanti. Dessa siffror var ju baserade på den ursprungligt insända ansökan till Boverket.
Föreningens ordförande tog kontakt med Kultur och Fritidsförvaltningen samt Kommunstyrelsens ordförande och hela penningsproceduren fick dras i dessa styrelser samt i Kommunfullmäktige igen för att vi skulle få fram pengarna. Kommunen som inte hade mer pengar att skjuta till, beviljade istället vår förening kommunal lånegaranti för ett utökat lån, som med det tidigare blev 1 000 010 kronor.
Fast Bygg AB blev utsedd som totalentreprenör och rivningen av logen påbörjades i november 2003. Vid detta tillfälle var det cirka 20 ungdomar och lika många vuxna första dagen. Vår entreprenör var väldigt tillmötesgående och lät oss göra allt vi ansåg oss kunna för att hålla kostnaderna nere. Vi byggde och förberedde de två golven och gjutningen påbörjades på en av de kallaste dagarna och nätterna denna vinter.
Med tiden utkristalliserades ett kärngäng på 7–8 ungdomar i 14–17 års åldern och lika många vuxna. Dessa jobbade både vardagar och helger, och nära och kära stod för mathållningen. När väggar och takstolar var på plats rev vi de gamla taken och lade nya tak. Vi snickrade, satte panel, målade och städade. Nu, plötsligt kom det fram sponsorer minsann. De sponsrade oss med både toalettstolar, dusch, diskstril, ljusarmaturer, betongsten och cement. Så småningom fick vi även ett piano, ett biljardbord och köksmaskiner. Vi fick till och med använda en egen grossist som inte tog en enda krona för att han ställde upp. Istället lade han till kronor för golvet.
Vårt ideellt arbetande kärngäng lade ner totalt cirka 5 000 arbetstimmar, vilket gjorde att entreprenaden gick ihop och gav oss ekonomiskt utrymme till att köpa all möbelinredning, ett fullt utrustat kök med storköksdiskmaskin, porslin samt ett larm till lokalen mm. Det slutade med att vi fick en reserv över, som gick till att utvändigt färdigställa projektet med parkeringsplatser, plattsättning av innergård samt ljusstolpar mm.